Konsten att rita sömlös botanik
Varje Norrviva-mönster ritas för hand, av en enda person. Karolina Reit börjar i blyerts, ritar ett motiv, ritar om det, och passar in delarna tills mönstret upprepar sig utan synlig skarv. Att gömma skarven är det svåra, och det är poängen: ett färdigt mönster ska se ut att ha växt fram, inte att ha planerats. På väggen tycks det fortsätta, blad som vänder sig och blommor som lutar, utan något som stoppar blicken.
Karolina och Jérémie, framför sin tapet Citrus Vibrant Bloom
Pennan och rörmokeriet
Norrviva är två personer. Karolina Reit ritar mönstren; hon undervisar också, som utbildningsansvarig på Hantverksakademin. Jérémie Hoffsaes gör resten; han kallar det rörmokeriet. De startade det tillsammans 2022, dragna till samma saker: mönster, färg, och ett svenskt sätt att se på form som har elegans och en gnutta lek i sig.
Karolina fotograferar små havsväxter, Gotland
En sporprickig ormbunke, fotograferad på resa
A protea in bloom
Vittrad färg på ett gammalt båtskrov
Kängurublommor, inomhus
En kungsängslilja, med kronblad rutiga som vävt tyg
Krokusar i tidig vår, blomman bakom mönstret Krokus
En kvist blåklockor, hållen mot ljuset
Eukalyptusknoppar i ett glas på studiobordet
Aklejor, dubblerade och krusade som små rosor
Det hon bär med sig hem
Karolina växte upp i Hälsingland, ett landskap av målade rum och dekorerade gårdar. De flesta av hennes mönster börjar som fotografier: en blomma, sniderierna på en gammal fasad, de små havsväxterna längs stranden på Gotland, gravyren på en glasburk från loppis. Hon sparar dem ett tag, och ritar sedan utifrån de som fortfarande håller.
Karolina skissar ett nytt motiv hemma
En sida med trädstudier, upprepade tills en förtjänar sin plats
Att lista ut var mönstret upprepar sig, hörn till hörn
Tulpanstudier, skurna i rutor för att pröva rapporten
En detalj granskas under lupp
Ett motiv ritas i full skala, utbrett över bordet
Ett blad prövas i blått och grönt, en form i taget
När pennan inte vill stanna
Mellan ett fotografi och en färdig rapport ligger dussintals lösa blyertsstudier. Karolina ritar samma blad eller kronblad om och om igen, vrider en vinkel några grader, prövar hur en form lutar sig mot nästa. Vissa studier tar några minuter vid köksbordet; andra en hel eftermiddag, och de flesta lämnar aldrig skissboken. Handen fortsätter förbi tänkandet, rättar på känsla snarare än efter plan, tills det dyker upp en version som ser ut att alltid ha funnits där.
Ett eget recept för varje färg
Färgen tar längre tid än teckningen, och varje färgställning är sitt eget problem. För Citrus i Lapis Blue ville Karolina åt det djupa blå i en sydlig kvällshimmel, i den mättade minuten före skymning; namnet kommer från det djupet, lapis lazulis blå. Hon blandar akryl för hand tills nyansen sitter, skickar den sedan till fabrikens kolorist, som matchar den för pressen och skickar tillbaka ett provtryck. Det brukar ta några vändor innan papperet håller färgen hon hade i huvudet.
Karolina sätter upp Frodas
Pressen som tar sin tid
Länge fanns det inget rätt ställe att trycka mönstren på. Sen hittade de gänget i Ulricehamn, och pressen där: en gammal maskin som ger färgen dess djup och lämnar de små, ojämna spår som gör att en våd skiljer sig en aning från nästa. Samma hantverk finns på tyg, på en annan maskin, och dit går Norrviva härnäst: en textilkollektion 2027.
